Medicin är inte min specialitet bland vetenskaper, men valet av årets nobelpristagare får mig att tänka till lite grand utifrån ett etiskt perspektiv.
Visst är det en fantastisk upptäckt på många sätt och vis som nobelpristagarna gjort, men är den verkligen till gagn för mänskligheten som det heter i Nobels testamente?
För en gångs skulle håller jag alltså med Vatikanen, men grunden för min slutsats är knappast densamma. Visst är det på många sätt fantastiskt att 4,4 miljoner barn blivit till genom provrörsbefruktning, men problemet är att detta sker i den rika delen av världen. Samtidigt, i den fattiga delen av världen, så svälter barn ihjäl för att de inte får mat för dagen eller eller lever utan föräldrar då dessa dött i t.ex. HIV/AIDS. (Något som Vatikanen knappast gjort sig kända för att bekämpa, btw…)
Nobelpriset blir därmed ett uttryck för hur trångsynta vi är vi västvärlden. Ett uttryck för hur nära det är till vår horisont.
Ännu mer absurd blir frågan när man nu diskuterar att kunna transplantera livmödrar (Vilket Karin bloggar bra om).
Frågan blir till sist om det är en mänsklig rättighet att kunna föda fram i biologisk mening egna barn?
Varje år satsas i västvärlden enorma summor på IVF och forskning av typen transplantera livmödrar. Varför kan man inte nöja sig med att alla inte kan (eller vill) bli biologiska föräldrar och istället använda pengarna för att skapa ett drägligt liv för de barn som redan finns.
En möjlighet är då att genom ekonomiskt bistånd göra det lättare för de föräldrar som inte kan (eller vill) föda biologiskt egna barn att adoptera. I Sverige skulle vi dessutom kunna öppna upp för möjligheten till inhemsk adoption som ett alternativ till fosterhemsplaceringar, men det är en helt annan fråga…
– ”Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar.”
Biskop Eva Brunne i sin predikan vid riksdagens öppnande.
Svenska kyrkan har, i mitt tycke, varit allt för dålig på att stå upp mot rasism och främlingsfientlighet. Som kristna är det vår plikt att om och om igen ropa ut alla människors lika värde, och därför är det skönt att Eva Brunne nu så tyldigt gör det i ett officiellt sammanhang.
Det finns mycket man kan säga om Ship to Gaza och man kan naturligtvis ifrågasätta varför man ger sig på att försöka häva Israels blokad, men allt detta överskuggas av hur Israel ytterligare en gång har visat att man inte är intresserad av fred. Att ge sig på civila fartyg på internationellt vatten med militär är så uppenbart bortom alla gränser så att jag har svårt att finna ord. Därför länkar jag i stället. Åke Bonnier skriver klokt.
Just nu ber jag att det är sant som jag läser på Twitter att Gardell och Manga lever och är häktade. SvD streamar twitterflödet #shiptogaza på sin förstasida.
Jag vet inte om ni känner igen Marita Ulvskog på Socialdemokraternas afficher och valmaterial. Jag gör det inte. Vi lever i ett utseende- och ungdomsfixerat samhälle, men i det här fallet har det bara blivit löjligt med all styling.
Tacka vet jag Marit Paulsen, hon är stolt över att vara tant (fast Marit är inte min kandidat):
Hedemora har fått sitt tredje socialdemokratiska kommunalråd den här mandatperioden. Ulf Hanson heter han, och i en intervju i Södra Dalarnes Tidning så skyller han kommunens dåliga ekonomi på regeringen. Att kommunen i åratal har blundat för minskade skatteintäkter på grund av befolkningsminskning har kommunalrådet tydligen missat.
Jag kan rekomendera Hanson att läsa Ann Heberleins utmärkta bok ”Det var inte mitt fel”.
Peter Eriksson (MP) öppnar för att riva blocken. Det kan naturligtvis ses som en effekt av att det rödgröna samarbetet inte varit varsig smärtfritt eller framgångsrikt. Men jag väljer att se det som ett tecken på att Sverige behöver fler alternativ än två när det gäller regeringsmakt, och att Peter Eriksson nu öppnar för en mittenregering tycker jag är bra! Heja Peter Erikssson!
Jag har tidigare bloggat om att Alianser inte är bra för Sverige, och därför är det med både intresse och glädje jag tar del av den undersökning som SvD’s ledarredaktion presenterat på sin blogg.
Bland annat så kan man se att det finns tre tydliga grupper – vänster (socialister och socialdemokrater), liberala och konservativa, och att de flesta ser sig som socialdemokrater eller liberaler. Det är oxå intressanta att se att de unga inte är de mest radikala, vilket brukar vara ett vanligt antagande, men vi liberaler har lite arbete framför oss med att nå de unga. I stället definierar sig nästan hälften i gruppen som socialdemokrater.
Mest intressanta är ändå svaren på ett antal påståenden. På påståendet ”Det är viktigt att människor får bestämma mer över sina egna liv” instämmer 83% (varav 52% instämmer ”helt och hållet”, så att väljarna är liberala är det ingen tvekan om. 57% instämmer på påståendet ”Det är viktigt att utjämna ekonomiska skillnader mellan människor”, så vänstern skulle nog kunna sägas komma på plats två och på tredje plats kommer konservatismen med 46% som instämmer på påståendet att ”det är viktigt att traditioner tas till vara och samhället inte förändras för snabbt”. Intressant är också att bara (KD) och (C) har fler väljare med konservativ grundattityd än vad (S) har. Nästan hälften (48%) av (S) väljare kan sägas ha en konservativ grundattityd. Fast jag tycker ju naturligtvis att det är intressant att dra en kombination av de två första, för de väljare som instämmer i båda påståenden är ju socialliberala, och det verkar ju vara rätt många. Tyvärr har (FP) varit dåliga på att nå dessa väljare som i stället har lagt sina röster på (S).
Men, som Annie konstaterar, det finns många potentiella väljare för oss liberaler att nå. Och vi folkpartister har här en extra viktig uppgift, eftersom vi är det näst mest valbara partiet efter (S) (Jag räknar då de som är ganska säkra eller helt säkra på att de skulle kunna rösta på (FP)).
När offentlig sektor upphandlar verksamheter så ska man ju naturligtvis välja det som fungerar bäst, och det är inte nödvändigtvis den nyaste tekniken.
Vid det ”stora snökaoset” i Gävle för dryga 10 år sedan fanns det två sätt att ta sig fram i stan: Bandfordon (snöskoter/bandvagn) och häst, så det kanske inte är så konstigt att just Gävle nu upphandlar snöröjning med häst
I torsdagens pappersversion av Kyrkans Tidning finns två bra inlägg i vigseldebatten, ett av Margareta Brandby-Cöster och ett av Liza Westerlund. Läsvärt, men tyvärr finns inget av dem för läsning på nätet. Liza har dock bloggat i ämnet den 23e Januari, och skrev nu ett längre inlägg om individuell vigselrätt, vilket även jag bloggat om tidigare.
Jag blir inte speciellt förvånad när det nu visar sig att mer än hälften av (S) väljare är för att befintliga kärnrekatorer skall kunna ersättas med nya. Bara 1 av tre (S)-väljare håller med sin partiledare om att avvecklingen skall fullföljas, rapporterar DN.
Det är tydligt att (S)-väljarna vill ha kvar jobben, medan (S)-ledningen vill avveckla industrin.
Vid ett möte i helgen fastställdes listorna till Kyrkomötet och Stiftsfullmäktige för nomineringsgruppen Folkpartister i Svenska Kyrkan (FiSK). Jag återfinns på tredje plats på bägge listorna, och vill naturligtvis uppmana er som har möjlighet att rösta på mig att sätta ett kryss framför mitt namn
De 10 första namnen på respektive liste är som följer:
Det har lämnats in ett medborgarförslag här i Hedemora om att kommunen ska tillhandahålla borgerliga begravningsofficianter. Det är bra och klokt, ingen ska tvingas att ha en kyrklig begravning. Hitintills har det funkat så begravningsbyrån tillhandahåller en officiant vid borgerliga begravningar, vilket har sina brister (t.ex. att de anhöriga blir tvungna att anlita en begravningsbyrå och att en kommunal tjänsteman kan ses som neutral i någon bemärkelse).
Problemet som jag ser det är dock att det förväntas att kommunen ska stå för kostnaden för borgerliga begravningsofficianter, något som kommunen inte har ekonomisk täckning för. Borgerliga vigselförättare betalas av länsstyrelsen eftersom det är en myndighetsutövning, till skillnad från begravning. De personer som är boregliga vigselförättare borde också kunna fungera som borgerliga begravningsofficianter.
Vid en kyrklig begravning så har ju den avlidne själv bekostat präst och kyrka genom att vara medlem i Svenska kyrkan. Därför är det rimligt att dödsboet står för kostnaden för en borgerlig officiant, precis som andra kostnader kring begravningen betalas av dödsboet (såsom t.ex. kista, transport, blommor).
Sammanfattningsvis menar jag alltså att det inte kan anses vara rättvist att vissa får betala för sin begravning (via kyrkoavgiften) och att andra får det bekostat av kommunen.
Att Svenska kyrkans interna diskussion förs på DN Debatt hör kanske inte till vanligheterna, men när artiklarna är så kloka som den som biskoparna Aurelius i Skara, Guldbrandzén i Härnösand, Lind i Linköping och sist men inte minst min egen biskop, Söderberg i Västerås då blir jag glad att samtalet förs inför en aldeles öppen ridå!
”Vi menar att Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten nu och på sikt. Vi menar att människor också i framtiden ska få lov att ge varandra livslånga löften i det sammanhang som står vigselparet närmast. Vigselrätten ska tillämpas mångreligiöst och generöst.
Man kan fråga sig om en mångkulturell stat i framtiden kommer att ta ansvar för vigslar och äktenskap. Kanske är det inte statens ansvar. Därför är det desto viktigare att kyrkan tar sitt ansvar, behåller vigselrätten och värnar äktenskapet.
…
Nu gäller det att markera samhörighet med både särkönade och samkönade par som vill att den kyrkliga akten ska vara den egentliga vigselakten.”
Nio av Svenska Kyrkans biskopar skriver på DN Debatt om att det är dags att avskaffa trossamfundes vigselrätt och införa civilrättslig registrering av partnerskap.
Jag anser inte att det är ett bra förslag, då det är vore ett sätt att legalisera fortsatt diskriminering av HBT-personer.
Det är inte enkelt när diskriminering står mot religionsfrihet som det gör i det här fallet. Frågan blir om man i religionensfrihetens namn kan tillåta diskriminering av olika grupper av människor.
För mig finns det bara ett svar på den frågan: Nej.
För mig är det helt orimligt att diskriminera särskilda grupper med hänvisning till religionsfrihete eller samvetsklausuler. (Detta har ju redan prövats med förödande konsekvenser för Svenska Kyrkan).
Jag är inte mot ett civilrättsligt förfarande per se, men om det införs nu så skulle motivet vara att trossamfund fortsatt ska ha rätt att systematiskt diskriminera HBT-personer, en åsikt jag delar med bl.a. Sören Juvas, förbundsordförande för RFSL. Att tillåta en sådan systematisk diskriminering tror jag skulle få förödande konsekvenser på sikt, inte minst för Svenska Kyrkan.
Ett alternativ som knappast förekommit i debatten, men som jag skulle kunna ställa mig bakom är att vigselrätten blir individbaserad, d.v.s. att varje präst, pastor etc. som önskar vigselrätt får ansöka om detta, och att ett krav för att man ska få denna vigslrätt är att man är villig att viga alla par som har laglig rätt att ingå äktenskap. Liza har skrivit om detta.
Det är bra att alliansen har kommit överens om framtidens energiförsörjning. Genom att arbeta för ett ökat inlslag av förnyelsebar energi samtidigt som man tillåter att även i framtiden satsa på kärnkraft så får sverige tre stadiga ben att stå på energimässigt.
Det är inte rimligt att tro att sverige skulle klara sig med enbart förnyelsebar energi från vatten, vind, biobränslen, sol etc. utan att att det får konsekvenser för enerigpriserna och därmed industrin, vilket på sikt skulle resultera i arbetslöshet då energiintensiv industri antagligen skulle flyttas från Sverige. Naturligtvis måste detta vara målet på sikt, varför det är bra att man gör en storskalig satsning på förnyelsebar energi.
Men fortgarande behövs kärnkraften, och den ska vara modern och säker.
Det viktigaste målet för energipolitiken måste vara minskandet av användningen av fossila bränslen som kol och olja.
Att FRA skulle få rätt att avlysna själavårdssamtal som sker på telefon är inte bara beklagligt utan helt oacceptabelt.
Präster måste kunna ha själavårdssamtal på telefon både inom ramen för den organiserad telefonsjälavården och utanför denna utan att den absoluta tystnadsplikten hotas.
Att elever som slutar årskurs 3 eller 6 och ska börja på en ny skola får önska att få fortsätta gå i samma klass som en eller två kompisar har nog förekommit ganska länge (så var det i.a.f. på min tid).
Det finns dock ett problem med detta, och det är att alla blir inte valda. Den som redan känner sig utanför riskerar att hamna i en situation där det blir bekräftat att han eller hon inte är önskad eller omtyckt av sina klasskamrater.
Därför är det rimligt att lärarna sätter ihop de nya klasserna på egen hand. Som regel så tror jag lärarna har sådan känsla för sina elever att det är möjligt.
Att eleverna får välja betyder inte heller med nödvändighet att de nya klasserna blir bra. När jag slutade årskurs sex så fick vi välja en klasskamrat vi ville fortsätta att gå med, och utifrån det sattes de nya klasserna ihop. Klassens två ”bråkstakar” som dessutom mobbade mig (vilket var allmänt känt bland lärarna) valde naturligtvis varandra, och placerades i samma klass som mig. Mobbingen kunde fortsätta.
Mot den bakgrunden kan jag ha en viss förståelse för den lärare utanför Göteborg som inte bara låtit sina elever välja vem de vill gå med, utan också vem de inte vill gå med (Vilket SvD rapporterar om). Men att göra verklighet av den tanken tycker jag är omdömeslöst.
I stället bör läraren att utifrån den kunskap han eller hon har om sina elever försöka skapa så bra nya klasser som möjligt, så att eleverna både kan få fortsätta gå med bästisen och kunna komma ifrån eventuella mobbare.
Sammansättningen av klasser kan vara en viktig del i skolans antimobbingarbete, och principen ska alltid vara att den som är utsatt för mobbing ska ha företräde.
Den så kallade spelutredningen har kommit med ett förslag som väll lättast kan kallas för ”ängsligt”. Staten ska behålla monopolen och samtidigt inte, och dessutom fortsätta att kontrollera både sig själva och andra. Aningen motsägelsefullt, kan jag tycka.
Att staten ska bedriva spelverksamhet som inbringar miljarder till stadskassan, och samtidigt vara kontrollinstanns är inte trovärdigt.
Det enda rimliga vore att avskaffa spelmonopolet och sälja/avveckla Svenska Spel. Samtidigt måste ett system upprättas så att svenska spelare betalar skatt på sitt spelande i Sverige och att spelbolagen betalar en avgift till staten för att finansiera statens kontroll av spelbolagen.
Det är viktigt att spelmarknaden inte blir oreglerad och okontrollerad, men statens uppgift är att reglera och kontrollera spel, inte bedriva spel.
Den 7 december 2008 var dagen då Sverige fick tvåpartisystem.
Jag tillhör inte de de som jublar. Inte för att jag är rädd att valet 2010 därmed skulle vara avgjort, utan för att i och med att (s) och (mp) gjort upp med (v) så är förnyelsearbetet inom socialdemokratin slut. Jag hoppades att Mona Sahlin skulle bli den som tog socialdemokratin in i en ny tid, och så blev det förvisso, men inte på det sätt jag hoppats.
Nu finns det bara två alternativ i riksdagsvalet. Antingen kan man rösta på högern, eller på vänstern.
Alla socialdemokratins stora ledare, med Olof Palme i spetsen, har hållit avstånd till kommunisterna, men så inte Mona Sahlin. Hon känner sig i stället så trängd att hon väljer att ta med Lars Ohly i båten. En man som ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt att försvara komunismen. Kanske är det som Jan Björklund (fp) skriver i sitt nyhetsbrev.
”Detta är en bra dag för alliansen. Lars Ohly blir alliansens i särklass bästa valarbetare. Vänsterpartiet kommer att förflytta vänsterkartellens program mer åt vänster och försvåra för dem att vinna marginalväljarna i mitten.”
Och naturligvis har folkpartiet nu ett guldläge att försöka vinna marginalväljarna i mitten. Men eftersom vi sitter fast i en alians med högerpartierna så tror jag att det blir svårt.
Alianser är inte bra för Sverige, varesig de är höger- eller vänsteralianser. Det behövs fler alternativ för att skapa en levande politik, inte färre.
”Att införa obligatorisk civilrättslig vigsel är teologiskt oproblematiskt. Men sker det just nu är det svårt att undvika slutsatsen: det skedde på grund av de homosexuella.”
Jag har åtskilliga gånger pläderat för att det bara ska finnas en lag för samlevnad och att ordet äktenskap ska användas, samt att kyrkorna ska behålla vigselrätten.
Martin Lind, biskop i Linköping, har samma ståndpunkt som jag vilket han bl.a. för fram i en debattartikel i dagens nummer av Kyrkan Tidning (artikeln finns tyvärr inte publicerad utan inloggning).
Jag delar biskopens uppfattning om att det inte finns några teologiska (eller politiska) problem med att införa civilrättslig registrering av äktenskap, men att göra det nu vore fel. Dels för att, som biskopen skriver, för att de homosexuella blir syndabockar – många kommer nog tycka att den ordningen införts ”bara för att de homosexulla ska få som de vill”.
Ytterligare ett problem är att en sådan ordning öppnar för en fortsatt diskriminering av homosexuella. Om den rättsliga registreringen flyttas till staten så kan de samfund som så önskar fortsätta att diskriminera homosexuella helt fritt och öppet, om de har vigselrätt så måste man i.a.f. ta diskussionen.
Regeringen har gjort den del förändringar när man nu lägger fram ett förslag om hur IPRED-direktivet ska implementeras i svensk lagstiftning. Dessa förändringar är dock mest kosemetika och tar inte tag i det största problemet, nämligen att man inrättar en privat poliskår.
En av grundstenarna i rättsstaten är att polis och åklagare sköter utredningen av brott. När vi öppnar för att andra kan göra det så blir resultatet att den som har mest pengar blir den som äger domslutet.
Det är ganska uppenbart att musik- och filmbranchen kommer att lägga ganska stora pengar på att göra egna förundersökningar och brottsutredningar, som man sedan presenterar för domstolen, eftersom lagen öppnar för en sådan möjlighet.
Den som branschen anklagar blir därmed rättslös. Det är det allvarligaste problemet.
LO’s ordförande Wanja Lundby-Wedin lär ha blivit rosenrasande på arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin för att han kallade henne socialdemokrat. Jag vet inte var Lundby-Wedin har sitt hjärta men hon sitter i.a.f. i Socialdemokraternas verkställande utskott, vilket borde kvalificera henne som socialdemokrat. Detta är ju egentligen ingen stor grej, utan mest lite pinsamt för Lundby-Wedin.
Nu är nog problemet, så som jag ser det, lite större än så. För som jag ser det är det ett problem att sveriges största parti är så tätt samanflätat med sveriges största fackföreningsparaply. Man skulle kunna uttrycka det som att (s) sitter i knät på LO. Detta är ju inet okänt, men problematiskt.
Och Wanja Lundby-Wedin sitter på två stolar. Hon är LO-ordförande och hon är en ledande socialdemokrat, oavsett i vilken egenskap hon är inbjuden just då.
Och därför är det ännu konstigare när (s) lägger förslag som i första hand drabbar LO’s medlemar negativt, vilket var just det Sven-Otto Littorin påpekade.
Tidningen Barometern i Kalmar kommenterar idén om terminsavgifter på följande sätt i dagens ledare:
Är terminsavgifter då inte orättvist? Fri högre utbildning är knappast en rättighet – åtminstone i den anglosachsiska världen är terminsavgifter huvudregeln. Utbildning är en investering som den enskilde studenten gör i sin framtid. I dag betalar skattebetalare som aldrig fått läsa vidare för studenter som ska bli läkare eller advokater. Är det rättvist?
Mitt svar är: Ja, det är rättvist.
Vi har i Sverige ett system som bygger på att man tar ansvar för det gemensamma, därför har vi till exempel ett socialförsäkringssystem som en viktig grundbult i samhället. För att samhället ska fungera så behövs det läkare och advokater, precis som det behövs rörmockare och undersköterskor. För allas bästa har vi därför höga skatter och ett fördelningssytem. Att undersköterskan bidrar till läkarens ubildning är lika självklart som att läkaren bidrar till undersköterskans utbildning. Att den som aldrig i sitt liv tar emot socialbidrag betalar för att den som behöver det ska kunna få socialbidrag.
Den så kallade långtidsutredningen föreslår i ett inlägg på DN Debatt att man ska avgiftsbeläga studier vid högskola och universitet för att på så sätt få ut studenterna på arbetsmarknaden fortare.
Det är mycket möjligt att det finns nationalekonomiska fördelar med ett sådant förfarande. Jag är dock inte nationalekonom, och från flera andra perspektiv är det inte något bra förslag.
För det första så är den fria högre utbildningen viktig ur ett social perspektiv. En avgiftsbelagd högre utbildning leder till en ökad segregation och snedrekrytering till högre studier. Ett utbildningssystem där bara de har tillträde vars föräldrar kan betala vore ett stort steg tillbaka för den svenska utbildningspolitiken.
Idag tas inga terminsavgifter ut vid högskola och universitet, men för det är det inte gratis att studera som många tycks tro. De aldra flesta studenter idag lever på lån, lån som ska betalas tillbaka med ränta och därmed utgör en inte obetydlig kostnad varje månad för alla akademiker, en extrakostnad som många inte har täckning för genom högre lön gentemot den som inte skaffat sig en akademisk utbildning. Att skaffa sig en akademisk utbildning är alltså för många en uppoffring, men en uppoffring som man tycker är värd sitt pris.
Ett annat problem med tanken att alla ska gå rakt igenom sina respektive utbildningsprogram är att det ger likformade akademiker. På framtidens (och dagens) arbetsmarknad är det viktigt att att ha en bred kunskapsbas som spänner över flera ämnesområden. Att då kunna ta studieuppehåll en termin eller två för att fördjupa sig i ett annat ämne är då oerhört viktigt för att vi ska få akademiker med en bred kompetens.
Vad jag är trött på finanskrisen. Vad jag är trött på banker. Vad jag är trött på EU. För att inte tala om hur trött jag är på USA. Och Sarah Palin. Fatta, när hon var borgmästare i Wasilla fick våldtagna kvinnor betala sina egna rättsmedicinska undersökningar, alltså mellan 2000 och 8000 kr för ett läkarintyg. Det vill jag kalla finanskris och kris för mänskligheten överhuvudtaget.
Lars Ohly sa till politikerbloggen häromdagen att ”vi vänsterpartister kommer att fortsätta vårt arbete för att ersätta den här regeringen med en vänsterregering bestående av vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet efter nästa val”.
Denna inriktning torde som bekant vänsterpartiet vara ganska ensamma om numera. Uppgörelsen mellan (mp) och (s) borgar för att vi inte riskerar att få en regering efter nästa val som kommer driva en oansvarig ekonomisk politik á la (v), där staten ska pumpa ut pengar varesig man får in några eller inte. Och det är ju oxå just oenigheten kring den ekonomiska politiken som gjort att (v) hamnat utanför. För första gången finns det alltså något man skulle kunna kalla ett mittenalternativ i svensk politik, och förhoppningsvis kan detta vara början på en uppluckring av den hårt cementerade blockpolitiken.
ag har tidigare bloggat om hur polisen hämtade en 6-årgig pojke på skolan när hans familj skulle avvisas från Sverige.
Nu kommer regeringen syna fallet i samband med att man utreder ett lagförslag om skolgång för gömda flyktingbarn.
Jag menar att skolan måste vara en skyddad zon. Ett ställe där barnen kan känna sig trygga och inte behöva vara rädda för att bli hämtade av polisen. I en intervju i Dalarnas Tidningar säger Monica Jakobson, jurist på Rädda Barnen, bl.a.:
- Vi trodde inte att det gick till på det här sättet. Det har ju alltid sagts från polisens håll att man inte hämtar barn i skolor.
- När skolan handlar på polisens uppdrag uppstår frågan om man inte fullt ut kan lita på sina lärare. Det hotar barnens rätt till utbildning oavsett formerna om de vet att de kan bli hämtade från verkställighet på ett eller annat sätt i skolan.
- Vi har sagt att det inte kan vara upp till varje enskild polismyndighet att bestämma sig hur man gör, utan det måste vara tydligt för familjer och barn att i skolan är man trygg.
Nu är det viktigt att Regeringens granskning leder fram till ett bra lagförsalg som man kan anta i Riksdagen och som ger Migrationsverket tydliga riktlinjer om dels hur en avvisning får gå till, men också om allas lika rätt till utbildning och sjukvård när man befinner sig i Sverige som flykting, varesig man är ”känd” eller gömd flykting.
Läser på politikerbloggen att Alexander Bard har blivit folkpartist
Bard kan med sin kombination av kändiskap, ödmjukhet och förmåga att stå för sina åsikter bli en god tillgång för partiet, framförallt för att nå ut till unga väljare. Han har dessutom ett stort kontaktnät, förmåga att nå ut och en stor kunskap om HBT-frågor. (Dessutom är han ju en fantastisk musiker!)
Polisen har under sommaren gjort flera uppmärksammade avvisningar i södra dalarna. Det kanske mest uppmärksammade fallet var när man hämtade en handikappad man som var beroende av sin rullstol och assistans. Han åtföljdes till Bagdad (vill jag minans) där han lämnades ensam på en bänk, utan rullstol och utan assistans. Hans elektriska rullstol låg kvar omkullvält i lägenheten i Sverige.
Nu har man återigen genomfört en avvisning på ett i mitt tycke inhumant vis, vilket Dalarnas Tidningar rapporterar om. En sexåring hämtades i skolan och mamman i lägenheten medans den andra sonen – en förståndshandikappad 21-åring – sprang runt i området och ropade efter sin mamma.
Mamman var dessutom förlovad med en svensk man och de skulle ha gift sig om två veckor. Förhoppningsvis kan han hjälpa dem tillbaka till Sverige så att de kan gifta sig, men Polisens hantering av ärendet har antagligen satt djupa spår både i mamman och de båda sönerna – något som kommer ta lång tid att reparera.
En annan viktig aspekt är att förtroendet för polisen – och därmed samhället som helhet – undergrävs. Och det är också allvarligt.
Det är dags att Polisen och migrationsverket tar en ordentlig diskussion om hur beslutade avvisningar ska genomföras.
Socialdemokraterna har publicerat sitt valmanifest för kyrkovalet nästa år. Den viktigaste punkten i manifestet är enligt (s) att införa könsneutrala äktenskap, rapporterar Kyrkans Tidning.
Det vara deras viktigaste fråga i förra kyrkovalet också.
Problemet då liksom nu är att det inte är kyrkan som beslutar om könsneutrala äktenskap. Det är riksdagen. Om, och endast om, riksdagen inför en könsneutral äktenskapsbalk (vilket jag hoppas att de gör) kan kyrkan viga homosexuella till äktenskap. Och då under förutsättning att samma riksdag inte ändrar i vigselrätten och samtidigt inför civiläktenskap. Och då kommer antagligen (eller förhoppningsvis) inte Svenska Kyrkan (eller något annat trossamfund) kunna neka till att att viga samkönade par om man vill behålla vigselrätten för tvåkönade äktenskap.
Så (s) ska kanske vänta tills riksdagsvalet 2010 om man vill ändra i äktenskapsbalken. I kyrkovalet är frågan en populistisk icke-fråga.
Då är de två andra frågorna under samma rubrik mer intressanta. Den ena handlar om att utbilda anställda och förtroendevalda i ”HBT-bemötande”. Jag hoppas att man avser HBT-frågor mer generellt än hur man ska bete sig när man möter en HBT-person. Annars är (s) ute och cyklar.
Den tredje punkten handlar om att garantera alla rätt till vigsel i sin egen hemförsamling. Jag håller med (s) i denna fråga men det kan innebära problem för en del församlingar. Det finns många präster i Svenska Kyrkan som inte kan tänka sig att viga samkönade par, och det är dels en fråga om teologisk tolkning, men det är också – vilket (s) om någon bör ha koll på – en arbetsrättslig fråga.Menar (s) att man ska säga upp de präster som vägrar viga samkönade par på grund av arbetsvägran? I så fall kommer det bli stor prästbrist, tyvär. Det är en knepig fråga, men på något sätt måste man lösa den. Antagligen blir lösningen att man kallar in en präst från grannförsamlingen.
Update 26/8: Även Dagen rapporterar har en artikel. Där säger Olle Burell att man utgår från att riksdagen ska ha antagit en könsneutral äktenskapsbalk innan kyrkovalet. Vi kan ju alltid hoppas.
Update nr 2, 26/8:Brygubben skriver bra om (s) valmanifest, och (s) kyrkopolitik överhuvudtaget.
(kd) ha länge varit kända för sitt motstånd mot samkönade äktenskap och är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig en gemensam könsneutral äktenskapslag, men nu börjar det hända något även där.
- Jag tycker att man ska få välja själv vem man vill gifta sig med, säger Nina Ekelund.
Liljesand gör även ett uttalande som inte rör själva lagstiftningen utan ger även en passning till de trossamfund som förättar vigslar när hon säger att ”jag ser ingen anledning till att man ska ha olika ceremonier för olika sorters kärlek”.
Jag kan inte säga annat än att båda har helt rätt!
Tyvär lär Liljesand och Ekelund inte få med sig någon majoritet i sitt parti, men det visar på ett viktigt paradigmskifte.
I samma artikel i SvD sträcker Jämtin ut handen till (fp) om ett eventuellt mittenstyre i Stockholm efter nästa val. Helt rätt tänkt!
Många kommuner har tidigare provat (s)+(fp) styre med framgång, och ett sådant styre i huvudstaden skulle visa på att det finns alternativ till den svenska blockpolitik som cementerades i och med att ”Alians för Sverige” bildades. Frågan är kanske främst om mina partikollegor i Stockholms kommun har modet att spräcka aliansen.
Carin Jämtin (s) vill att Sverige ska stänga ytterligare en kärnreaktor, rapporterar SvD och Politikerbloggen. Det är väll bra, i princip. Problemet är att först måste det antingen finnas en ersättningskälla eller att energianvändningen minskar tillräckligt mycket. Just nu är inget av de alternativen sanna.
Tanken att Sverige ska gå före kan tyckas rätt, men är fel.
Jämtin vill ersätta ”en eller två reaktorer” med vindkraft. Det blir många vindkraftverk det. Det betyder stora investeringar och dyr el.
Resultatet av en reaktorstängning skulle bli antingen att vi tvingas importera kraft i större utsträckning än idag, kraft som ofta har större klimatpåverkan än den svenska kärnkraften. Det andra alternativet skulle bli att en stor del av den svenska basindustrin skulle tvinga flytta utomlands då den svenska elen blir för dyr, något som knappast skulle gynna vare sig Sverige som land eller (s) väljare.
Att så många industriarbetare skulle klägga sin röst på ett främlingsfientligt parti kan bero på att sverigedemorakterna erbjuder en falsk trygghet för människor som känner missnöje, frustration och utanförskap. Lättuggade snabbmatslösningar till komplexa frågor är sverigedemokraternas recept.
Pernilla Ohlin i Dalarnas Tidningar appropå att 8,2% av industriarbetarna mellan 18 och 34 år samt 5,8% av alla industriarbetare skulle rösta på sverigedemokraterna enligt en undersökning utförd av Dagens Arbete, trots att (sd) bl.a. dramatiskt vill försämra anställningstryggheten och även på andra punkter vill försämra för just industriarbetare.
Lars Ohly (v) har varit på besök här på trakten, närmare bestämt på Skönviks psykiatriska klinik i Säter.
Efter besöket sa han till media att det är dags att regeringen satsar på pykiatrin efter år av nerdragningar.
För första gången så måste jag erkänna att Ohly har rätt. Jag brukar inte hålla med honom, men i fallet med psykiatrin så har (s)-regeringen, som gärna säger sig värna om de svaga, närmast raserat vården för en grupp som hör till de aldra mest utsatta, nämligen de psykikskt sjuka.
Från (fp)’s sida så har det länge funnits krav på satsningar på psykiatrin, och regeringen Reinfeldt har möjligheten att göra dessa nödvändiga satsningar. Vi får verkligen hoppas att de tar chansen.
I dagens Södra Dalernes Tidning läser jag att Örebro Universitet och Mälardalens högskola i Västerås/Eskilstuna har tagit beslut om ett federalt sammarbete, d.v.s. en form av samgående. Även DN rapporterar om detta historiska beslut. Gott så. Ett större universitet i den västra delen av mälardalen skapar förutsättningar för att göra hela mälardalen till en livskraftig region som kan stå upp mot den östra delen.
”Det ger oss möjlighet till förstärk forskning och ett starkare utbildningsutbud. Vi blir ett mer komplett universitet” säger Johan Lundborg, universitetsdirektör i Örebro.
Det som gör det hela extra intressant är att man samtidigt bjuder in fler högskolor/universitet till samarbetet, med en tydlig adress till Gävle, Dalarna och Karlstad. Tillsammans med dessa skolor skulle man kunna skapa ett stort mellansvenskt universitet som har storleken och kraften att kunna driva forskning på en helt annan nivå än vad dagens struktur kan klara av.
För att detta ska kunna bli verklighet krävs dock också en politisk vilja. Det krävs att politiker allt från lokalplanet upp till regeringen inser att högskolor och universitet handlar om utbildning och forskning, inte om regionalpolitik. Det finns inte utrymme för lokalpatriotism i utbildningspolitiken.
Ett tydligt exempel på hur lokalpatriotismen kan inkräkta på utbildningen såg vi här i Dalarna för bara ett par dagar sedan. Ett par (s)-märkta politiker vill flytta socialarbetarprogramet vid Högskolan i Dalarna från Falun till Borlänge. Motiveringen? Borlänge har tappat så många studenter de senaste åren vid sina utbildningar. En tendens som inte är lika tydlig i Falun.
Utbildningen måste komma först. Stora utbildningsorganisationer är bra för att åstadkomma en bra utbildning och forskning.
Som jag tidigare bloggat om så tycker jag att Erik Ullenhag borde bli ny partiledare för (fp). Nomineringstiden har nu gått ut och de flesta distrikt nominerar som väntat Jan Björklund till att efterträda Lars Leijonborg, men partidistriktet i Södermanland nominerar Erik Ullenhag enligt SvD. All heder åt Södermanland alltså. (fp) behöver en tydligare socialliberal profil, tyvärr tror jag inte Björklund är rätt man att driva det, eftersom han är allt för tydligt förknippad med den olyckliga ”hårdare tag”-politiken.
På Rapport diskuterar de just det s.k. Vaxholmsmålet där Byggnads blockad ledde till att 36 personer förlorade sitt arbete och företaget gick i konkurs. EU’s generaladvokat konstaterar att fackliga stridsåtgärder ska stå i proportion till vad som kan uppnås och hur det drabbar företaget, vilket även DN och SvD rapporterar om. Generaladvokaten konstaterar dock att ett fackförbund har rätt att ta till stridsåtgärder för att förhindra att utländsk arbetsgkraft utnyttjas. Men är det det proportion i det hela?
LO-förbunden har haft lite svårt att förstå det senare, alltså det där med proportioner. När Hotell- och Restaurangfacket (HRF) blockerar en salladsbar i tills ägaren ger upp och säljer, eller när Byggnads blockerar ett bygge i vaxholm till företaget går i konkurs saknas proportioner.
En grundläggande princip i en demokrati är åsiktsfriheten. Av denna frihet följer en rad friheter, föreningsfriheten är en av dem. Fackföreningar är i princip bra, men ingen anställd ska tvingas att gå med i fackföreningen, precis som ingen företagare kan tvingas gå med i någon företagarorganisation.
LO-facken verkar dock inte hålla med om det. Principen verkar vara att alla ska vara med, varesig man vill eller inte. HRF går nu i bräshen för att trumma ut detta budskap genom att på sin hemsida publicera vad man kallar ”Schysta listan” där man listar alla krogar som man anser vara justa arbetsgivare. Juste arbetsgivare är man om man har kollektivavtal. Det spelar uppenbarligen ingen roll för HRF vilka vilkor för de anställda som gäller på krogen i fråga, utan det är just kollektivavtalet som är det viktiga.
Fast listan kan ju oxå användas omvänt. Om man vill gynna fri företagsamhet så är det ju bara att välja en annan krog…
Gudrun Schyman har bytt mening om EU och menar att det är ”ointelligent” att kräva att sverige ska lämnar EU rapporterar SvD.
I helgen hörde jag oxå på rapport att man liknade (mp)’s krav på att lämna EU med (s) krav på republik, d.v.s. ett krav som står kvar av historiska skäl men utan att det drivs.
Börjar månne även vänstern inse att Sverige inte är en isolerad ö?
”Föreningen för fundamentalistiska ateister” som Helle Klein kallar dem är på krigsstigen igen.
Nu vill de avskaffa religionsfriheten med motiveringen att den inte fyller någon funktion, vilket de häromdagen framförde i en debattartikel i Expressen. Problemet verkar vara att förbundet humanisterna inte känner sig omfattade av av religionsfriheten eftersom de inte är religösa enligt dem själva. Även ateister tror ju dock på något, nämligen avsaknaden av högre makter. Så på sätt och viss omfattas de oxå av religionsfriheten.
Dock så är inte religionsfriheten en särskild frihet. Det är en del av de mänskliga rättigheterna vilka definieras i FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
För det handlar som Mikael Mogren och Mohamed Omar uppmärksammar i en replik inte om att skydda religioner, utan om att skydda människor från förföljelse på grund av en religiös övertygelse. Det handlar om att skydda minoriteter, skydda människor.
Alla minoriteter, alla avvikande, förtjänar skydd. Varesig det handlar om religion, sexuell läggning, politisk åskådning, handikapp eller någonting annat som gör att en människa inte passar in utan avviker från det ”normala”.
E24/SvD raporterar att elpriserna ska höjas som en följd av handeln med utsläppsrätterna, men uppenbarligen så kan de inte bestämma sig för med hur mycket.
En höjning med 10 öre/kWh är dock varesig en 50% ökning eller fördubbling för konsumenten. Det är en höjning med 50% mot Nordpol’s börspriser som idag ligger på ungefär 20 öre. För konsumenten är dock priset runt 70 öre/kWh (om man har villa) med skatt och moms och allt sånt. 10 öre extra gör ~14%.
Hursomhelst, att energipriserna stiger är inte enbart negativt. Det är ett bra styrmedel för att få oss att spara på energi. Rätt konstruerat skulle det oxå kunna vara ett styrmedel för att få oss att använda ”rätt” el. Idag är miljömärkt (”Svan-märkt”) el ett par öre dyrare per kWh än den smutsiga, det borde vara tvärtom.
Dock, 1500kr/år i höjd kostnad (som det blir för oss) p.g.a. utsläppsrätterna är ett litet incitament för att konvertera till annan uppvärmning eftersom instalationskostnaden är sex-siffrig.
SvD rapporterar att Liberala studentförbundet i Umeå nominerar Christer Sturmark till ny partiledare för (fp).
”- Han är en god retoriker som är duktig på att synas i diverse tv-soffor och ger ett påläst intryck. Jag tror han skulle bli perfekt, säger Henrik Johansson, ordförande för Liberala studentförbundet i Umeå”
Duktig retoriker? Nja… hygglig i.a.f.
Bra på att synas i diverse TV-soffor? Helt klart!
Påläst intryck? Påfallande ofta tycker jag att han ger ett okunnigt intryck. Sturmark är inte ordförande i Humanisterna för att han är en god hummanistisk ideolog, det är han just för att han är duktig på att synas.
Visst skulle (fp) synas mera. Kanske skulle (fp) få mer röster. Men jag tror inte vi skulle få en bra partiledare. Jag tror inte helelr Sturmark har någon chans att bli partiledare. Som tur är.
Lars Ryding skriver i SvD att det är dags att avskaffa första maj som helgdag, och jag kan inte annat än hålla med honom.
Första maj fyllde en gång i tiden en funktion genom att de förtryckta arbetarna fick en möjlighet att höja sin röst mot de som förtryckte dem. Att hävda att arbetarna idag är en förtryckt grupp som inte kan göra sin röst hörd på andra sätt än att demonstrera är som de flesta inser absurt.
Dessutom är det lika absurt att ha politiska helgdagar. Ryding diskuterar möjligheten att införa en ”Aliansens dag”, och då blir det riktigt tydligt hur dumt det är med politiska helgdagar…
Naturligtvis kan man även diskutera vissa kristna högtider som t.ex. Trettondedag jul, Kristi Himmlesfärd etc. Jag tror nämligen att i ett alltmer sekulariserat samhälle så kommer vi få offra några av de kristna högtiderna. Annandag Pingst var den första, men det blir säkert fler
Samtidigt tycker jag att de största muslimska högtiderna kunde bli helgdag, t.ex. Eid al-Fitr och Milad al-Nabi.
Karin Långström-Vinge har verkligen hittat dagens citat, signierat Marit Paulsen: ”- Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare.” Kan familjen Reinfeldt klara av sina politiska uppdrag så kan nog Cecila Malmström oxå. Om hon vill. Jag håller fortfarande på Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson. Den senare är kanske inte ett realistiskt alternativ, men Ullenhag är det definitivt. Ohlsson har kanske en för tydlig profil för att vara partiledare. Ullenhag har profil. En bra profil.
Enligt alla mätningar, även spelbolagens, så blir det ju Björklund som tar över. Det vore inte bra. Björklund är betongliberal. FP behöver en socialliberal ledare.
Både DN och Svenskan rapporterar att Lars Leijonborg avgår som en följd av att stödet i partiet inte är tillräckligt stort. Dalarna började med att kräva en ny partiledare som kan leda partiet i nästa valrörelse, och när slutligen hans eget distrikt i Stockholm kom till samma slutsats så var spiken slagen i kistan.
Att det börjar bli dags för Leijonborg att avgå beror som jag ser det inte på att han på något sätt gjort ett dåligt jobb. FP har under Leijonborgs ledning i stort varit ett framgångsrikt parti, men det är dags för förnyelse. DN rapporterar oxå att Nyamko Sabuni säger nej till att efterträda Leijonborg.
Som efterträdare har jag två förslag: Birgitta Ohlsson eller Erik Ullenhag. Båda är unga, båda är tydliga, båda är kompetenta.
Birgitta Ohlsson tror jag skulle kunna ta (fp) tillbaka till sina social-liberala rötter. Det behövs ett borgerligt vänsteralternativ och Birgitta Ohlsson skulle med sitt starka engagemang och långa erfarenhet kunna göra (fp) till ett tydligt borgerligt alternativ. Jag kan inte annat än stämma in i Maria Leissner’s uttalande om Birgitta Ohlsson:
”- Jag stödjer Birgitta därför att hon representerar det bästa en politiker och en politisk ledare ska vara: sann mot sina egna värderingar och orädd. Hon visar vägen och slår larm om det behövs. Jag gillar det Birgitta står för: människans lika värde, klarsynt feminism, stark känsla för global rättvisa och en osviklig kompass för att bekämpa ofrihet världen över. Jag vet att hon aldrig viker från sina ideal och att hon har mod att verka för det hon står för.”
Erik Ullenhag har oxå visat att han har både komptensen, styrkan och den ideologiska ryggraden för att bli en utmärkt efterträdare till Leijonborg.
Pressen rapporterar att Mona Sahlin tackat ja till att bli partiledare för (s). Det är ett glädjande besked. Personligen föredrog jag Sahlin redan när Persson blev partiledare, men nu har hon fått stå på tillväxt i 12 år och det är dags för henne att kliva fram. Förhoppningsvis har hon kraft och energi att reformera det socialdemokratiska partiet och flytta det lite längre bort från sin position i knät på LO.
Har just sett SVT’s dokumentär om FP. Förvisso har vi hört det mesta förut och det var inte så mycket nytt under solen. Men ändå så belyses ett par viktiga problem som jag oxå mött i FP (jag är ju folkpartist…).
Det ena är att det finns en tendens till toppstyre. Det är inte alltid lätt att vara politiskt aktiv ute i landet för agendan sätts centralt och den må man hålla sig till. (Nu tror jag inte att de andra partierna är så mycket bättre på den punkten, men får väll börja med att sopa sin egen farstukvist.)
Det andra är en följd av det fösta. Det som räknas är ofta att ha varit med länge. De äldre i partiet talar ofta och gärna om att det är viktigigt att få med ungdomar. *MEN* det får inte ske på deras egen bekostnad. En sådan kultur föder sånt agerande som Per Jodenius gjort sig skyldig till. Vill man komma uppåt i partihierarkin så måste man inte bara vara bra. Man måste vara bäst. Och man måste bevisa det. Sånna förutsättningar leder till att en del personer inte kan skilja på vad som är rätt och fel utan kliver över gränsen.
Nästan 200 gripna i köpenhamn efter kravallerna. 27 av dem svenskar, 3 danskar, resten från andra länder. Människor reser långt för att bråka. Maskerade.Den samlade vänstern har klara trovärdighetsproblem.
Denna blogg drivs av Per Hökpers. Jag är präst i Svenska kyrkan och politiskt engagerad i Folkpartiet liberalerna.
Allt jag skriver på denna blogg är mina egna åsikter.
Jag fattar ju att gårdagens teveunderhållning var inspelad innan nyheten om Juholts bostadsbidrag var känd.Däremot medverkar han inte i Agenda, officiellt därför att (s) placerades vid samma bord som (sd).Jag förstår inte dilemmat. Att (s) inte har något med (sd) att göras ska väl avgöras av vad Juholt säger, inte av placeringen i rummet.Tillhör man inte reg […]
Jag vet hur det funkar med närhet och igenkänning. Jag vet att vi tycks förprogrammerade att känna mer för och med människor som är nära och/eller lika oss själva. Och jag tycker sannerligen inte att vare sig lidandet, eller allvaret i det som skedde i Norge, och definitivt inte de politiska strömningar och läror som låg bakom det, ska förringas. Sannerligen […]
Kvinnliga bloggare blir ofta förlöjligade av utomstående – men jag skulle vilja påstå att deras läsare också drabbas. Jag vet inte hur många gånger jag sett kommentarer på min blogg av typen ”Men gud vad ni är fåniga som bara håller med Clara. Tänk själva. Var lite kritiska” Dels verkar det stötande att en enda kvinna, i det här fallet jag, kan få så mycket […]
Egentligen är rubriken lite missvisande. Jag menar nog egentligen utvidgad empati. Men i alla fall:När saker som terrordåden i Norge inträffar, är vi många som blir berörda. Så där på djupet, så att vi resten av livet kommer minnas just den här helgen, var vi var någonstans när vi fick nyheten (på väg från badplatsen i Ormaryd, i mitt fall) och inte minst så […]
Barn föds inte till att bli livets medelpunkt. De föds in i vår gemenskap och våra liv. Det är ett fruktansvärt ok att lägga på barn, att de ska vara grunden till hela ens lycka och glädje. Att hela mitt liv som förälder ska snurra kring mitt barn. Missförstå mig inte, min son är det absolut viktigaste i mitt liv. Min största glädjekälla och mening. Jag vill […]
"...det fluffiga ”vi” som så ofta förekommer i predikningar och kristna böcker, ett ”vi” som präster i olyckliga fall utstrålar att de vet allt om utan att de själva tycks räknas in, ett ”vi” som inte får uppröras, som ska strykas medhårs med hjälp av fina allmängiltiga fraser."(Maria Küchen recenserar Fromhet – en hyfsat praktisk bok om kristen fr […]
Jag tror många av oss har varit med om det. Den något äldre kollegan, eller chefen, eller släktingen, som betraktar dig, uppifrån och ned, lägger huvudet på sned och säger att "du måste vara rädd om dig" eller att "oj, vad du ser trött ut, är det myyycket nu, du bränner väl inte ut dig?" Samma personer som du vet, även om det kanske inte […]
...har kommit till beslut i fallet Ulla Karlsson. Det mycket välformulerade och tydliga beslutet går att läsa här. Det är glädjande att domkapitlet så tydligt sätter fingret på det tydliga exempel på "privatiseringen av prästämbetet" som detta fall utgör. Det är också betryggande att se vilken omsorg domkapitlet lagt ned på att få till stånd ordent […]
Det förslag som kläckts av Svensk Näringsliv om att sänka studiebidragen för dem som vill studera humanistiska eller konstnärliga ämnen är så besynnerligt att man förstår att det bara kan vara en lobbyorganisation som presterat det. Sådana är ju trots allt till för att skåda världen genom ett sugrör; och sedan söka forma den efter samma snäva och snöda persp […]
Krille_S 27 minuter sedan Lägg ner att utbilda folk till dessa flumm-yrken, (för det är väll där dom hamnar, bidragstagande och självutnämnda bloggexperter) eller begränsa iaf. platserna på våra högskolor så att folk inte utbildar sig inom humaniora och konst. Dessa val leder bara till ett ”yrke” som blir till en kostnad för samhället, eftersom dom sällan bi […]
